Sotarpoesi #1

Av: Mari Norborg

Det bästa

Att jag får röra mig så här
i ett landskap som jag älskar
med den sorts kärlek som säger: detta är ditt hem.
Att jag får rulla längs dessa grusvägar
i solsken och skurar, backa in och ut
på gårdsplaner, komma fram till sjöar,
korsa bäckar, bli du med ortsnamnen.
Och årstiderna förstås, hur de följer mig
från dag till dag, hur jag glider med på deras
långsamma tåg genom månaderna
och märker varje minut av vunnet eller förlorat ljus.

Att jag får stå uppe på nockpannor och skorstenskransar
och ge mig själv åt utsikten
femton gånger om dagen
och värna mitt liv i varje steg jag tar
och låta bli att falla ner
om och om igen.
Att jag får njuta takvyernas vidsträckta värld
och se utan att synas,
skåda människokartan ovanifrån
och gripa överblicken vid handen.

Att jag får vara min egen
så som jag är
och prata förnuft med mig själv i pauserna,
sjunga Åkerström högt i bilen,
gråta när det krävs
och sätta tonen
för vilken sorts sotare just jag vill vara.

Men allra mest detta:
att jag får vara leendet
i många människors dag,
exempelvis en tisdag, exempelvis igår,
för det finns så många dagar – men att jag
får vara leendet i en av dem, för någon.
Och några ord som byts, det till synes obetydliga
som är allt i livet, inte mindre.

Publicerad: 17:e november 2017.

#METOO

Det tar emot att skriva om sånt en bara vill glömma. Många märkliga tankar bubblar upp i samband med det här #metoo. I yrket som sotare blir en i regel fint bemött med stor respekt och beundran. Det finns dock mycket fördomar och övertramp som inte tas på allvar. Två av dem som etsat sig fast i mitt minne handlar om två olika kunder.

En av kunderna hade beställt en karterande av sin stora grandiosa herrgård. Han var redan vid första anblick lite bättre än oss arbetare. Mycket duktig på att poängtera sin stora makt och utbildning. Jag lägger sällan energi på att analysera människor, brukar ”samla” de goda och lägger de övriga i censurblocket i huvudet. Allt gick bra inne i huset och min kollega var med överallt. Vilket jag insåg sen var enda anledningen till att han inte gjorde eller sa nåt redan då. Väl uppe på taket hör jag en röst. Mycket riktigt kunden hade börjat klättra upp på stegen. Det bör tilläggas att utrymmet på ett tak utan takbrygga är minimalt. Det får plats en sotare på stegen, that’s it! Sagt och gjort han tar sig upp. Jag poängterar att vi inte kan stå där uppe båda två. Då kommer övertrampet. Han ställer sig bakom mig, omfamnar mig och hänger över min axel för att kunna titta på min kamerabild. Jag får panik och känner enormt obehag. Lyckas slå mig fri utan att putta ner honom (det var det enda jag ville). Jag röt till lite lätt. – Släpp mig! Då ser han förvånad ut och tassar ner. Den karteringen blev kanske inte den bästa. Ett illamående och en påtvingad lunch?! Av mannen…då min kollega såklart inte upplevt nåt fel, tackade ja till den.

Det andra övertrampet är av de råaste slag och jag skulle i efterhand anmält personen i fråga. En tidsbokning av en vanlig sotning. Kunden hade önskat en speciell tid för att kunna vara hemma. Jag kör in bilen på deras uppfart och tar mina töjer och går mot huset. Vänder runt hörnet upp mot trappen. Där sitter kunden iförd endast en  morgonrock. Spritt språngande naken med särade ben och en äcklig blick. – Oj, jaha kommer du nu… Säger han och sitter kvar. Jag vänder och går tillbaka mot bilen, hör hur han ropar att stegen inte är rest. (Tänker för mig själv. Gör det då gubbjävel). Går tillbaka och möter hans fru som tycker de hela är superfestligt. Jag gör klart mitt jobb och är så förbannad att sotet flyger mest överallt i deras vita kök. Trots det är dem båda så nöjda med ”den lilla söta sotaren”. Funderar länge vad som hade hänt, och jo nog fan var detta planerat.

Jag har en väldigt hög acceptans och knyter ofta näven, men ”köper” konceptet med männens övertramp. Har inte orken att ta strid. Det hade varit mycket lättare om ett skydd fanns för oss ensamarbetande. De verbala övertrampen är så pass många att det inte går att skriva ner allt. Det verbala möter jag ofta upp till kamp numera och vinner i regel alltid. Har byggt upp en mur mot nervärderande ord. Men, de fysiska är mer svårt. Våld känns inte som en lösning.

Knopargaj 11 år i yrket.

Publicerad: 27:e oktober 2017

Sotarkrönika #2

Av: Lars Anderman

När du åker från kongressen den 13:e maj, så hoppas jag du funderar kring följande: Undrar hur hållbarhetsfrågorna ska in i min verksamhet? Vill kommunerna börja engagera oss i miljöfrågor också? Sedan tänker du så klart även på den nya datasäkerhetslagen – vilken rysare det kan bli, eller?

Kanske sitter din respektive bredvid dig och pratar så fint om Marstrand. Du funderar när du ska få åka dit – det verkar ju underbart.

Sedan får du en idé! Du ska tipsa din kommun om att göra som i Ljungby med föreläggandeärendena. Men du ska aldrig testa dopingpreparat – den saken är klar.

I sätet bakom dig pratar dom om cancer, kärlsjukdomar och personlig skyddsutrustning. Bra produkter utställarna hade just om skydd. De pratar om att Kommunal verkar vara på g i en massa frågor…

Ruskigt att behöva förlora en arbetskamrat så där oväntat – men dom verkade duktiga. Bra tips fick vi med oss. Sedan kan man ju inte glömma Fredrics alla jämförelser med idrotten och ledare – det skulle chefen ha hört!

Strax innan du kommer hem så tänker du – vilken underbar stad och vad trevliga alla verkar i Göteborg. Och vilka goda räkor! Vilket hotell – med en stor bassäng på taket. När du till sist lägger huvudet på kudden, så funderar du över vad som nu händer med SSR och vilka som blir medlemmar. För att inte tala om fastigheten. De verkar ha det kul på kansliet.

Till sist somnar du och drömmer om…. Ja, det kan jag ju inte veta.

Ses i Göteborg!

Publicerad: 21:a mars 2017

Årets Sotare!

Det är nu hög tid att skicka in din nominering till ”Årets Sotare”! Känner du någon godhjärtad, modig, innovativ eller allmänt skicklig knopare? Har denne utmärkt sig på ett eller annat sätt inom sin yrkesroll? Skicka in ditt förslag med motivering till mattias.lofroth@skorstensfejare.se. Vi behöver ditt bidrag senast den 31:e mars!

Priset ”Årets Sotare” delas ut under högtidliga former i samband med SSR:s kongress i Göteborg 11-13 maj. Prisjuryn består av SSR:s förbundsstyrelse.

Text: Mattias Löfroth
Grafik: Fredrik Åberg
Publicerad: 10:e mars 2017.

Sotarkrönika #1

Av: Emelie Sundberg

När man utsätter kroppen för höga höjder så reagerar vi människor på olika sätt. Vi ser olika saker där uppe, känner olika känslor i kroppen, tänker olika.

Adrenalin är kroppens bästa värsta substans, för att kunna hantera en så kallad ”fight-or-flight”-situation så förbereder sig kroppen genom att producera bland annat adrenalin. Viktigt. Vid dessa tillfällen blir vi stressade, oroliga, euforiska, spända, förväntansfulla eller skräckslagna. Vi vet inte riktigt…

När du går upp på taket till ett 12 meter högt hus kanske du känner svindel, oro i magen, skakiga ben… När du ser dig omkring kanske du ser möjligheter att ramla ner, smärta, ett perspektiv som inte faller sig naturligt och som inger rädsla hos dig. För att dö? Bli skadad? Kanske du känner den här impulsliknande känslan som man kan känna ibland: ”jag kan faktiskt hoppa, här och nu skulle jag kunna hoppa ner från taket.”. Tvetydigheten som kroppens signaler skickar. Hjärnan säger ”Varning för hög höjd, fly.” Kroppen tänker ”Det finns ingenting som tyder på att vi ramlar lättare här än vad vi gör på marken, varför ska vi fly?”. Den tvetydigheten som uppstår i kroppen när man känner att nu har jag ingen kontroll över vad min kropp kommer att göra härnäst. Du kanske tänker att det här är slutet, eller skulle kunna vara slutet.

När jag står på taket till ett 12 meter högt hus då ser jag mamma nere på backen. Hon ser orolig ut och skriker högt. ”Kom ner därifrån!”. Sedan cirkulerar hon kring platsen där hon stått samtidigt som hon mumlar ”Jag kan inte se det här. Jag klarar det inte. Åh herregud.” Jag tänker att hon är fånig. Min fåniga mamma som skämmer ut mig inför mina kompisar och mina fröknar. Men jag lyder, så klart, jag klättrar ner igen.

Jag är 7 år och går på fritids varje morgon och varje kväll. Pappa är sotare och börjar jobba tidigt på morgnarna. Mamma är servitris och jobbar till sent på eftermiddagarna. Jag leker alltid med min bästa vän Anja. Vi leker med våra apor från ”Little Monkey”. Den modernare och coolare versionen av 80-talets Monchhichi. Vi är apmammor och klättrar i träd med våra barn. Vi klättrar högt, skolgården har ett perfekt klätterträd precis vid parkeringsplatsen. I det trädet kan man se alla som går förbi på gatan och alla klasskompisars föräldrar som kommer från jobbet. Jag sitter gärna med min apa på en gren rätt högt upp, lutad mot stammen och bara kollar. Jag kollar på folk, på himlen, på löven som prasslar när det kommer en liten pust. Jag kollar ganska ofta på insidan av huvudet vet jag, jag ser det som inte finns på riktigt utan bara i mina tankar. Jag hör att min fritidsfröken ropar, ”Emelie, din mamma är här nu!”, men hon behöver inte ropa egentligen för jag har redan sett mamma.

Jag ser exakt allt härifrån.

Jag ropar, tjoar, vinkar, vill att mamma ska se hur högt jag har klättrat! Vill att mamma ska se hur fantastiskt det är här uppe! Men det är inte alls vad mamma ser för mamma är höjdrädd.

Så när jag står här på taket till ett fantastiskt stort hus i skärgården i Sundsvall så kollar jag ut över havet men in i mig själv. Jag ser magin igen, jag är 7 år och sitter i klätterträdet på skolgården. Nedanför hör jag mamma ropa.

Publicerad: 16:e december 2016.

 

Årsmöte för Sotarmuseet!

Föreningen Skorstensfejaryrkets Museum höll sitt första ordinarie årsmöte 5:e mars på Arbetets museum i Norrköping.

Ett år efter starten så har föreningen värvat 180 medlemmar och drygt 30 sponsorer. Föreningens avgående ordförande Annette Stoltz är nöjd med första bokslutet.

– Föreningens första år har varit intensivt med insamlande av föremål, sommarutställning, marknadsföring och värvande av medlemmar och sponsorer. Responsen vi fått har varit fantastisk! Alla sponsorer och medlemmar har gjort att museidrömmen nu är inom räckhåll. Att köra igång ett sånt här projekt har inte varit helt enkelt, men viljan har varit stark hos några hårdjobbande eldsjälar.

Framtidsfokus och historiebevarande
Under årsmötet valdes Ulf Hjälmerhag till ny ordförande i föreningen. Och agendan för framtiden är redan klar.

– Den viktigaste frågan är att skapa en förutsättning för ett permanent museum med hjälp av fler medlemmar och donatorer. För även om vi har samlat in en hel del föremål och pengar så är vi långt ifrån framme för att kunna bygga upp ett väl fungerande museum.

Ulf har sitt förflutna som sotarmästare i Karlstad. Och som nybliven pensionär blickar han gärna både framåt – och bakåt.

Det finns så mycket historia inom sotaryrket från en så lång tidsperiod. Att kunna vara med och ge möjlighet för dess bevarande känns inspirerande. Och man kommer även i kontakt med gamla kollegor som man förmodligen aldrig skulle ha kommit på tanken att kontakta, om det inte varit för bildandet av ett sotarmuseum.

Den nya styrelsen för skorstensfejaryrkets museum består av Ulf Hjälmerhag (Ordförande), Kurt Morell (Sekreterare), Jonny Jakobsson (Kassör), Bengt Svärd (Ledamot) och Björn Sandher (Ledamot).

Text & Foto: Mattias Löfroth.
Publicerad: 18 april 2016.

Har du en sotarnyhet? Tipsa oss!

Sotarnas hemliga språk!

Sotarna har länge haft ett hemlig språk – Knoparmoj. Det användes ofta under 1800-talet och en bit in på 1900-talet.

De vandrande sotargesällerna och flyttande skorstensfejarmästare spred språket över hela landet.

Även om Knoparmoj i modern tid är mer av en kuriositet, så finns den fortfarande en mängd ord som används inte bara bland sotarna, utan också som slangord i svenska språket.

bir = öl
birkosing = drickspengar
brallor = byxor
böckom = bok (sotarbok)
daska = falla ned
dojor = skor
doris = fönster
fej = sot
firre = fisk
fyrk = sup
fyrkakvanting = fyllbult
gaj = kvinna
keppa = fuska
knopare = sotare
kola = dö
kosing = pengar
kurpis = sotarmössa
kvanting = pojke, karl
kyr = kött
kåk = hus
lank = kaffe
lergök = kakelugnsmakare
macke = bagare
moja = prata sotarspråk
mällare = sotarmästare
nas = lärling
pajmoj = snusdosa
plåtis = plåtslagare
podis = potatis
pucklas = slåss
raffel = sotarskrapa
rigg = kostym
rits = räkning
sjock = bröd
smockare = murbrukare
soller = kalsonger
spanarkvanting = tjuv
stillo = fängelse
tjemmal = gammal
tjuring = kniv
trysse = ansikte
unjack = cognac
vaska = tvätta
virra = sotarviska
vådis = vatten